*Ulf Nilssons låt: Littel by Littel ha verkligen fastnat i mitt huvvö asså.*
Jag tror ja börjar få tycke för någon. Jag tror ja börjar känna nåt.
Det känns så bra., ibland för bra för att va sann men just samtidigt i det där ögonblicket kommer verkligheten ikapp och alla tankar o hinder bumpar upp. Allt lycka raseras och mitt mående rasar samman. Varför?
Ja, den frågan stäåller ja mig dagligen men en sak är då klar iaf : Jag tänker aldrig mer låta mig styras och nu ska ja gå in helhjärtat för vad som komma skall, vilka drömmar jag har, hur ja vil att allt ska bli, ja måste chansa och våga ta steget utanför bubblan och verkligen släppa taget om allt som varit o börja om på nytt, börja se de soim finns framför näsan på mig, öppna och släppa in, rätttare sagt!!!!!!
Allt ha gått så fort bara, bara på nån vecka så ha två vuxna mäniskor hittat rätt el hitta sin jämnlike känns de som och glädjen sprudlar...för min del iaf. Jag vill behålla denna glädje men samtidigt va på min vakt. Vill ej gå in i nåt för snabbt och vill ej få ut fel budskap-då kan de bli som "ruta ett igen" typ...
Inte för att jag tror de men ..nej jag kan ej sätta fingret påt men de känns bara bra, rätt, här och nu...
sen får alla ni där ute, som tycker annat, tycka vad ni vill men nu är de som d är o mitt val är gjort och jag kan -(ingen) kan för dendelen, kan inte rå för el styra över en annan människas el ens egna känslor , hur dom är och kommer urspela sig. När, vart, el hur?! Man kan ej rå för de....
Även fast man ångrar el önskar saker o ting vore annorlundare el att de vore annorlundare förhållnings sätt så..är de som d är nu. !
Jag är inget offer längre. Nu är de jag som ska regissera o styra min egna roll i detta !