Ja må ha varit glad, ledsen, sårad, playad, nere på botten, olyckligt kär- men nu på senare tid har jag lagt allt åt sidan och "frigjort" mig själv från allt å alla ( de mesta faktiskt). Jag gör de som faller mig in utan att folk ska bestämma över en eller att andra ska reagera över saker å ting som dom anser är orimligt i deras ögon men ej i mina!
Jag känner mig positiv till läget som de är idag. Positiv till vad livet ger och allt som kommit i min väg..
Samtidigt må ja söga att allt är nytt och ja vet inte alls hur ja ska reagera el vara. Jag trodde verkligen de skulle va som "förr" och att de inte alls va annorlundre men tydligen så känner ja mig vilsen o helt ovetande på "den fronten" :-/
Mina mörka sidor Kommer å gör sig påmind om hur de en gång i tiden var och ja står där som ett frågetecken.
Ja tillåter mig inte helt att lita på folk! Ja känner svartsjukan komma titt som tätt- varför? Ja vill inte va sån el känna så mer! Då kraschar allt som ja lyckats få å byggt upp... Ja är väl medveten om det men ändå känns de...långt bortom mina känslor å allt ja vill leva ut! Men jag går med ett leende på läpparna och tänker: får bära el brista!!!
Inte ja som går miste om nåt bra :)
Nej...det ja säger är att jag,under sista tiden, och på länge kan andas ut och se framåt och... Vara lycklig!
Tack för att "ni" finns i mitt liv och tack för att "du" finns för mig! De ha verkligen hjälpt mig och gett mig stöd på vandringen som varit lång, smärtsam och "outhärdlig", men nu kan ja bara skratta åt allt och ....bara le för mig sjölv och ja uppskattar det jag har, nu, mer än nånsin!!
<3
